Status Quo

Oförändrat tillstånd, ”status quo”, är ett allt för vanligt tillstånd i företagsvärlden. Men det kan inte vara ett tillstånd att eftersträva. De flesta pratar utveckling, värderingstyrt ledarskap, strategisk planering, långsiktighet med mera. Men varför agerar många i ledande befattningar på motsatt vis?

På ett eller annat sätt uppstår det hål i organisationen när medarbetare lämnar sina uppdrag. Det kan bero på att någon får ett nytt jobb, blir sjukskriven eller av annan anledning lämnar.

Allt för ofta är det i detta läge som budgeten kommer in och blir styrande. Kortsiktigt tänkande blir viktigare än den långsiktiga utvecklingen av företaget mot uppsatta mål. ”Om vi låter någon annan medarbetare sitta på två stolar medan rekrytering pågår sparar vi lönekostnaden under ett halvår” – är ett vanligt tänk.

Konsekvenserna av ett kortsiktigt agerande blir oftast dyrt i längden. En rekrytering tar minst 6 månader från start till att någon är på plats, ibland ännu längre om det är något som klickar. I sista änden påverkas hela företagets långsiktiga utveckling av ett kortsiktigt agerande.

Om frågeställningen istället lyder – ”Vad kan vi utveckla innan ny medarbetare är på plats? Kan vi hyra in medarbetare för att lösa uppdraget?” – Lösningen är interimskonsulter med vana från tidigare chefsbefattningar.

Det kan inte vara en chefs eller styrelses uppgift att hålla en verksamhet flytande, ”status quo”. Eller är det så inrotat att nya angreppssätt inte vågar provas?

Tycker du inlägget var intressant? Dela gärna via ikonerna nedan!